I morgon kommer min bok från trycket. Det känns magiskt och nervöst. Kommer kapitlen att ligga i oordning? Har sidor försvunnit i tryckpressen?
Naturligtvis inte!
Det känns som att de texter jag under några år burit med mig som högst personliga ägodelar nu ska ut och åka. Läsas av andra. Jag vräker upp dörrarna till mitt eget rum, där jag smugit in ibland, skalat och lagt till. Där jag har skrattat. Och gråtit. Ibland har jag bara gapat häpen när något jag inte begripit förut plötsligt stod där, på papperet. Vem skrev det? Jo, det var ju jag.
Det är en ganska otäck bok. För otäck? Det som händer i boken är i alla fall sånt som sker omkring oss hela tiden. Barn misshandlas, utnyttjas. Det är det värsta. Det pågår och pågår. Men de som överlever växer, tar strid, kanske hämnd. Jag gillar den tanken.
Boken bygger på berättelser jag haft med mig sedan jag var barn, men också på erfarenheter jag bär efter mer än 30 år som journalist. Man är full av en massa bråte.
Men herregud så svart det låter! Här finns mycket kärlek och värme också - och humor.
Handlingen spänner över hundra år och tre generationer. Den är i huvudsak förlagd till Gävle där jag växte upp. Det har varit underbart att få lov att skriva om Gävle, befinna sig där i tankarna, minnas den vackra brandstationen ritad av Ferdinand Boberg, det var ju det man skulle känna till om livet. Att det var Ferdinand Boberg som ritat den. Det hörde i alla fall till allmänbildningen.
 |
| Ja, ja, jag vet att det var Ferdinand Boberg som ritade gamla brandstationen! |
Det har varit skönt att få ha en anledning att minnas Diethelms konditori och Gamla Öster som slogs ned och fraktades bort med all skitgrön pärlspont och gamla järnspisar från Skoglund&Olsson.
 |
| De rev Diethelms 1976. De hade petisjuer som ingen kunde stava till. Men de var goda. |
 |
| Järnspisarna från Skoglund & Olsson fraktades bort med resten av gamla Öster. |
 |
| Öster skulle "saneras" från ohyra, tbc-minnen och skrubbmörker. |
Det har till och med varit skönt att få minnas Näringen, sträckan mellan staden och Strömsbro som för längesen, långt före 1960-talet när jag var liten, döptes av folkhumorn till Råtterdammer Street för att brunråttorna så flitigt trafikerade kavelbron som byggts över de sanka markerna. Där öppnade Lennart "Tigern" Johansson mack på 60-talet och höjde statusen från noll till hundra på Näringen. Jag såg att det inte var så längesen Tigern dog.
I romanen figurerar också andra platser som Filipstad, Hällefors och platser i Gästrikland som Ovansjö, Torsåker, Högbo bruk. Platser där mina berättelser bott.
Jag tycker om den där kvinnan på omslaget som går med sitt gröna paraply. Hon går med ganska snabba steg, håret svänger. Någon väntar därborta. Vem är det som väntar?
Jag tycker att Anneli Pettersson "Amala Kamala" har gjort ett enastående jobb med omslaget. Så vackert. Hon crowdsourcade på facebook och lät folk rösta mellan några förslag. Kul.
Min blogg ligger i dvala ganska ofta. Orkar fan inte skriva överallt och jämt. Men det är skönt med bloggen. Den finns där och man kan skriva i den när man har lust. Och så kan man låta bli också.
På fredag den 28 juni mellan 16 och midnatt är det boksläpp - med DANS!! Snittar, bubbel och trevligt sällskap blir det på Torkvinden ovanför Gäddeholms café, det är namnet på det fina loftet. Den som har gått in på bloggen och läst ända hit är väl värd att vara varmt välkommen till nämnda boksläpp - med DANS!! DJ: Spotify. Jag lever nämligen efter världens bästa devis: man har inte roligare än man gör sig! Och absolut inte jag.
 |
| Boksläpp med bubbel.... |
 |
| .....och DANS!!!! blir det på Torkvinden på fredag. Vi kan väl döpa om den till Tokvinden, för en kväll i alla fall. |
